Page 5 - SNT_22

sagerna över Dalälven som var
fascinerande.

Dalälven vid Gysinge utgör en fan-
tastisk natur. I älven ligger några
öar som delar älven i ett antal for-
sar. Vi hade i vår skolgång i Dan-
mark hört talas om den vattenrika
Dalälven och de enorma skogarna i
Sverige, samt hur man flottade tim-
ret efter älvarna fram till sågverken
och pappersfabrikerna. Nu fick vi
vid forsarna tillfälle att se detta i
verkligheten.

Timret transporterades från skogar-
na fram till älven på lastbilar där
det lossades i älven. För att få tim-
ret ut i strömmen på ett lämpligt
sätt utan att fastna i samband med
lossningen, hade man längs vattnet
Braheruinen och berget imponerade på oss. byggt en ramp. Lastbilarna körde
fram längs rampen och släppte ned
gjorde nu inte så mycket för det ojämnheterna kändes mindre, dock flaksidans stolpar, härvid rullade en
var ingen som såg det). med försämrat väggrepp som följd. stor del av stockarna ned över
rampen, ut i älven och gav sig iväg
Vägen hade tills nu varit ganska bra Då vi närmade oss Örebro blev med strömmen. De stockar som
och mestadels bestått av asfaltbe- vägen bra igen och vi åkte tills sent inte av sig själva rullade av, knuffa-
läggning dock med avbrott för vissa på kvällen innan vi slog läger på en de man av manuellt med en lång
grusavsnitt som behandlats med lut åker efter landsvägen någonstans stock.
för att binda dammet. efter Köping.
I en annan av forsarna fick vi se en
Vid Ödeshög lämnade vi riksettan Dag 4. Vi hade i vår planering modig kille som hade det jobbigt
(för nuvarande väg 50), men då vi räknat med att resan till Forsbacka att komma genom forsen med sin
kom norr om Motala och området skulle ta cirka fyra dagar i anspråk eka. På en lång sträcka fick han
förbi Askersund, började vi fundera och vi insåg nu att det inte skulle åtskilliga gångar hoppa ur ekan för
över vart vi var på väg. Vägen var bli något problem att klara denna att stående på stenar knuffa båten
krokig, gick mil efter mil genom målsättning. Det återstod nu bara av stengrund som den fastnat på.
skogen och beläggningen bestod drygt 20 mil och vi behövde inte När den kom loss gällde det om att
nästan enbart av grusväg med jäkta. snabbt hoppa upp i båten igen in-
tvättbrädesyta som verkligen inte nan den gav sig iväg på egen hand.
var trevlig vare sig för Diesellorna Av denna dags upplevelser minns Om det var en fiskare eller en ”flot-
eller oss. jag speciellt att landsvägen gick tare med färg” som skulle ut för att
genom Västerås stad nära järn- lösa upp samlingar av fastnade
Bilarna som åkte förbi oss var of- vägsstationen, i övrigt var det pas- stockar fick vi aldrig klart för oss.
tast grå upp till midjan av lut och
damm och dessutom stänkte de på
oss. Det kunde även hända att man
råkade ut för stenskott. Vid närma-
re eftertanke förstår man att bilar-
na levde ett mycket hårt liv. De
blev helt enkelt sönderskakade och
stenskottsskadade på de dåliga
grusvägarna och antagligen var det
därför anmärkningsvärd när vissa
bilar upnådde en körsträcka på
10.000 mil. Vissa bilmärken (bland
annat Mercedes tror jag) belönade
bilägaren med en vagnsdekal för
prestationen.
Att väghyveln var en populär mas-
kin när den kom för att jämna till
tvättbrädesytan kan man förstå.Hur
tvättbrädes ytan bildades finns det
vissa teorier om som jag skall avstå
att kommentera, däremot kom bil-
förarna snart underfund med att
om man höll en viss hastighet så
hoppade hjulen över groparna och Ett typiskt femtiotalsvägavsnitt. Observera telefontrådarna.

5