Page 4 - SNT_6

Så, en bit in på 1950-talet började importen av De Kakelugnsrör som Poul och andra räddade
lätta motorcyklar komma igång när ekonomin i från skrotning då, rullar nu ofta som välreno-
Danmark blev bättre och restriktionerna lätta- verade veterancyklar, till och med den värsta
de. De gamla ”skrothögarna”, det vill säga ombyggnaden av dem alla, den som Poul kallar
Kakelugnsrör och andra i det närmaste utslitna have-vindmøllen, trädgårdsväderkvarnen!
motorcyklar vandrade vidare till nya ägare, lär-
lingar, unga industriarbetare och andra som I Sønderjylland hittade Poul delar av ett Kakel-
bara hade råd att fylla på bensin inget mera, ugnsrör år 1975. Det var tankröret samt flikar-
vid oljebyte hällde man på gammal spillolja na som håller bakhjulsfjädringen plus lite av
från en bil. Ståltråd, plåtbitar och annat fick järnen ner till bakre motorfästet kvar. Så hade
ersätta reservdelar, bara man kunde köra. man satt på framgaffeln och ett framhjul,
Rörtången och svetsen användes flitigt. Till sist naturligtvis ett 19-tums! Plåtflikarna som hål-
gick det inte att hålla liv i cykeln längre, den ler bakhjulsfjädringen hade man sedan vikt ut
skrotades eller så ställde man bara undan den 90 grader och så ställt röret rakt upp på denna
någonstans. På 1960-talet var dessa gamla fot. Mellan ett antal ekrar hade man vikt tunn
uttjänta motorcyklar billiga och under flera år plåt som vingar och så stod väderkvarnen och
gick det att göra fynd. Kakelugnsrör och andra snurrade i vinden! Liknande vindhjul fanns
20-talsmotorcyklar för några hundralappar, utanför flera cykelaffärer i Köpenhamn under
även om hundralapparna var värda betydligt 1950-talet.
mera än de är nu.

Bilden ovan är från reservdels-
katalogen för Kakelugnsröret. När
man gjorde havevindmøllen skar
man av vid de heldragna linjerna
och tog bort de överkryssade
delarna. Sedan vek man ut plåten
vid den streckade linjen så man
fick en fot.

Till höger visas en rekonstruktion
av hur ’møllen’ såg ut. Teckning
av Poul Jørss.

4