Page 29 - SNT_7
P. 29

med byborna lyssna på en radio-    är dagens Sverige också en svun-   det där självklara vi ser omkring
          konsert i BBC, är så levande att   nen värld! Men jag menar inte en   oss idag kommer med, självklarhe-
          man känner sig närvarande själv    nostalgisk resa, i stil med vad  K-  ter som vi annars glömt om tjugo
          när hörlurarna går från lyssnare till   spanarna åstadkommit från en   år eftersom de då är borta eller
          lyssnare.                          gammal Volvo Amazon, utan en       helt enkelt långsamt förändrats till
                                             mer journalistisk resa där dagens   någonting annat.
          Eller besöket hos träsvarvaren i   verklighet och dagens människor
          Bucklebury:                        kommer till tals. Där en del av allt   Som telefonkiosker till exempel!

             På andra sidan den dörren var
             det som om tiden stått stilla i
             800 år, och ändå säger detta
             inte mycket. Rummet var en
             verkstad från 1100-talet. … Gol-
             vet täcktes av ett djupt lager av
             mjuka almspån, och en smal,      Nedan en annons från Joseph Kochs verkstad med exempel på arbeten
             smidig alstam var spänd tvärs    man stod till tjänst med. Annonsen är i själva verket ett litet klister-
             över rummet och fastbunden       märke, ungefär fem centimeter högt, som användes på kvitton, faktu-
             vid en primitiv svarvstol med en   ror, broschyrer och annat. Högst upp står firmans två telefonnummer.
             läderrem.                        Detta var innan automatväxlarnas tid, man fick beställa samtalen hos
                                              en växeltelefonist. Bokstäverna FA är beteckning för ett telefondistrikt
             ”Inga andra svarvstolar duger,   i Köpenhamn, Fasan. Joseph Koch drev sin verkstad från 1951 till
             försäkrade William Lailey och    1981. Märket kommer från Poul Jørss.
             klev in i ett litet bås med väggar
             av flätverk. – Alstammen mins-
             kar trycket ser ni. Nu skall jag
             visa er hur man svarvar en alm-
             skål!”

          Med sin nysvarvade skål går förfat-
          taren ut ur verkstaden, tillbaka till
          1920-talet, och kör vidare på Eng-
          lands slingrande småvägar.

          I mina ögon står det en särskild
          nimbus kring H. V. Mortons bok!
          Det beror väl främst på sättet han
          skildrade den verklighet som fanns
          omkring honom och förmågan att
          se landskapet som ett resultat av
          människors arbete, men också lite
          på avståndet i tid.

          Ser vi bakåt i tiden finns många
          skildringar från resor till fots, till
          häst, med häst och vagn, med
          järnväg och med bil som var och
          en skildrar sin tids verklighet på ett
          bra sätt. Ändå står H. V. Morton i
          en klass för sig, kanske för hans
          lätthet att komma till tals med
          människor och förmågan att för-
          medla sina intryck på ett levande
          sätt. I mitt tycke har han få med-
          tävlare, Jolo var en, det fanns en
          arab, som reste i stora delar av
          den islamska världen på 1200-
          talet, vid namn Ibn Battuta och jag
          kan kanske föreslå några namn till.
          Men H. V. Mortons värme och
          människokärlek ställer honom
          ändå i särklass.

          Jag kan inte låta bli att fråga mig:
          skulle det inte gå att göra en sådan
          resa idag, här i Sverige? Om 85 år

                                                            29
   24   25   26   27   28   29   30   31   32   33   34