Page 8 - SNT_33
P. 8
färsk och jag gläds istället åt en halv flaska
Efter att varit lite självvalt socialt isolerad ett rödvin som någon vänlig själ ställt fram åt
tag så bokar jag boende på ett hostel i Andor- nästa besökare. Efter att haglet lagt sig så
ra. Byter olja i Nimbusen till frukost. På vägen kuskar jag vidare upp till 2500 meters höjd
så fastnar något slags stekel mellan hjälmen och då solen tittar fram så tar jag av mig mina
och mitt huvud och den sticker mig rätt i tin- blötsvettiga kläder och låter de torka medans
ningen. Som tur är så kan jag omgående stan- solens strålar smeker min hud. Äter min sista
na vid sidan av vägen för jag blir helt snurrig. mat och traskar sedan ner, förbi hästar och
Med bultande och surrande huvud efter, som murmeldjur. Väl nere vid Nimbusen igen så
jag antar, en rejäl hormonrespons från min träffar jag Dorte Hansgaard och hennes säll-
kropp kör jag sedan vidare. Stannar då och då skap, annat Nimbusfolk! Ganska kul. Dorte
för att byta podar, beundra utsikten och äta filmade mig när jag susade tillbaka mot La
tapas. Massana.
Efter ett par dagar så lämnar jag Andorra via
”norra” utfarten till Frankrike via Port d'Enva-
lira, 2400 m.ö.h. Snö och vackra vyer. Under-
bart! Passerar ett fint litet motorcykelmuseum,
M2R, på vägen ut och beundrar deras exemp-
lar av den ståtliga Böhmerland. Sov i ett fast
tält hos en lite annorlunda familj som bodde i
Världen är mitt garage Böhmerland
Väl på hostellet i La Massana, Andorra, så la- en trailer mitt i en kennel med ca 20 hundar.
gar jag min egen mat för första gången sedan Kallt i tältet. Många filtar och vodka höll mig
jag lämnade Belgien. Det blir ingen lyxanrätt- varm. Den 14:e juni nådde jag Medelhavet och
ning precis men det är ändå skönt att själv få det kändes som ännu en milstolpe på resan.
pyssla lite i köket. Skippar min promenad och Övernattade i Cadaques som är fint men väl-
stannar inomhus, pratar med de andra gäster- digt turistigt och inget för mig så jag började
na och läser i min bok om norsk black metal. söka mig norrut igen. På vägen upp mot Car-
Dagen efter så parkerar jag Nimbusen i Llorts cassonne så vandrade jag uppför ett litet
för att vandra upp till Estanys de l’Angonella, franskt berg, Bugarach. Jag stannade för att
som ska vara ett av de mer öde områdena. I vila och äta en banan två tredjedelar upp mot
guiden som jag läser innan avfärd så prisas de toppen. Jag hade följt en liten ravin på min
vackra sjöarna men väl på plats så blir jag väg upp och när jag kikade ner så hoppade
betydligt mer hänför av bergen än de två små mitt hjärta till, en björn! Såhär i efterhand så
pölarna där uppe. Senare så får jag förklarat är jag nästan säker på att det var ett vildsvin .
för mig att sjöar är ganska ovanliga i dessa Några utströdda gamla djurskelett på vägen
trakterna och då tidigare generationer sällan ner gjorde det hela extra spännande (för björ-
hade sett havet så var alla större vattensam- nar brukar ju äta kor o.d.)!
lingar fascinerande och värda att även nämnas
i reseguiderna för besökande turister. Det blir Jag kommer till Carcassonne och beundrar den
en hyfsat tung vandring i stundtals iskallt regn gamla stadskärnan som är helt omgärdad av
och då det börjar hagla så söker jag skydd i en en stenmur. Staden grundlades redan på ro-
turisthydda på en bergsplatå. Jag försöker gö- martiden och har namngivit ett populärt säll-
ra en lite eld i spisen där men veden är alltför skapsspel som jag spelat ett otal gånger. Jag
8
