Page 4 - SNT_2
P. 4
att man av någon anledning ville bygga om Min far, Carl-Åke Blomstrand, köpte ekipaget
fotväxeln till handväxel, fram till 1947 fanns hos Joseph Koch år 1968. Det bogserades där-
alla uttag kvar på ramarna för detta. Men efter hem till Limhamn med hjälp av en Olds
bromsarna – knappast troligt! 36:a. Vraket fick så en omfattande renovering
och stod körklar 1969. Bifogade bilder är från
Bilderna kom efter helgen, min kontaktman detta år, notera interimsskylten. Vi åkte myck-
Lasse Kärrbäck hade varit noggrann och foto- et det året, min syster bak mig på Triumph och
graferat igenom hela cykeln! Bilderna visade mor i Nimbusholken. Det blev en hel del turer
som väntat delar från lite olika tider, det har även till Danmark. Det är vid ett sådant tillfälle
de flesta cyklar. Ramen hade, som en 46:a min far fotograferade Koch på vår Nimbus inne
skall ha, uttag för växelspaken i plåten bakom på gården med butik och verkstad. Det är för
tanken och mothållet för kopplingswiren på det övrigt min mors scarf, som Joseph Koch ele-
vänstra ramjärnet i höjd med generatorn. gant virat runt halsen. Jag körde vår Nimbus
Båda dessa detaljer försvann med lagernum- en hel del under vintern 71-72 och erfor en
mer 7500 år 1947. Men ramen hade också fyra kylslagen natt ett dyrt bankande från motorns
hål för att nita fast ramnummer- och specifika- nedre region. Efter ett andra försök i konsten
tionsskylten på skärmplåten ovanför kicken, att byta lager (och ställa tändning) lyckades
detta kom med cykel 7501 och dessutom fanns jag få allt att stämma. Men glädjen varade inte
ett fästhål för pumpen på skärmplåten bredvid så länge eftersom cykeln såldes.
batterihyllan, detta sista kom först år 1950!
Hur få ihop detta pussel? För denna gång lämnar vi cykeln här. Någon
gång under åren därefter har den kanske blivit
Reparationramar tillverkades av fabriken på reservdelar och numret hamnat på en äldre
1960-talet, särskilt försvaret hade behov av Nimbus utan papper som sedan vandrat vidare
sådana. Uppenbarligen var det en reparations- till MC-Collection.
eller universalram, som cykeln nu var upp-
byggd på (se Knud Jørgensens artikel på nästa Avslutningsvis några ord om det här med cyk-
uppslag!). Dessa ramar skulle med nödvändig- lar i originalskick. Att restaurera en gammal
het vara anpassade till alla äldre Nimbussar, så motorcykel tillbaka till originalskick är en viktig
en reparationsram borde ha alla de hål, fästen sida av vår hobby, men inte den enda. En
etc. som var nödvändiga för att få den att fun- gammal motorcykel eller bil är som ett gam-
gera med delar från 1934 och framåt! malt hus som har haft ett långt liv, slitits, åld-
rats, förändrats, restaurerats, byggts om och
Nästa steg kom med uppgifterna om första –till. När man bevarar en sådan pjäs är det
svenska ägaren och det första registrerings- viktigt att i vissa fall bevara en del av, i det
numret M3656. Detta registreringsnummer här fallet, motorcykelns långa liv. Min personli-
hade jag nyligen sett! I Jens Jessens bok Nim- ga uppfattning är att de mest fascinerande
bus i sort-hvid og farver finns den på foto på cyklarna är de slitna, de där årsringarna syns!
sidan 95 med Joseph Koch i sadeln. Bilden vi- Sådana ekipage ser man ofta i engelska gam-
sar en sidovagnsmaskin med stora bromsar, melbilskretsar och glädjande nog även bland
fotväxel och låg framgaffel – och utan hål för Nimbusvänner. Tre sådana Nimbussar var med
skylten på skärmplåten. Den förste svenske i första numret av tidningen, se sidorna 4, 6
ägarens namn var Ernst Blomstrand, kunde jag och 13.
hitta honom? Det visade sig lätt med dagens
teknik! En man med det namnet bodde i Skåne Men även en 36:a med nyare ram och lånad
och javisst stämde det! Nu får Ernst berätta: identitet är en Nimbus och en härlig motor-
cykel. Hoppas den får ut och köra då och då!
Vid batterihållarens överkant syns hålet för
pumpnippeln, en detalj från 1950. De fyra
hålen på skärmplåtens yttersida är till för en
typskylt som monterades här från 1947.
Observera även att batterihållaren är svetsad,
inte nitad, vid ramen som år 1946. Foto Lasse
Kärrbäck.
4