Page 21 - SNT_5

En fråga om balans, eller att våga släppa ett hjul!

Nimbus med sidovagn har ”alltid” stått i ett Att svänga som med en sidovagnsmaskin när
förklarat ljus för mig. Jag tror att det var under det tredje hjulet saknas, det fungerar ju bara
ett besök i Köpenhamn när jag var sex år som inte. Det är svårt nog att manövrera maskinen
jag såg dem första gången. Året var 1956 och utan motorn igång och man kan inte bara
det är två saker jag minns från besöket, dels släppa den, då tar tyngdkraften över direkt!
alla svarta cyklar på gatorna, i Sverige var
inga cyklar svarta på den tiden, och så var det Jag kände mig som en fölunge i för stora skor,
dessa stora motorcyklar av ett märke som jag eller kanske snarare som en flodhäst på skrid-
aldrig hade sett förut. För en pojke på 1950- skor.
talet var bilar och motorcyklar mycket spän-
nande. Vi kunde alla märken och körde med Så det var bäst att starta försiktigt! En stilla
våra Dinky Toys och Tekno-bilar så fort vi kom tur på kända vägar på lördagsförmiddagen var
åt! lagom. Efter någon mil började det kännas
bättre. Då blev det grusväg några kilometer
Det skulle dröja ytterligare 13 år innan jag och jag kände mig rätt enkel igen!
köpte min egen Nimbus, det är en historia för
sig själv, en annan gång! Motorcykelkörkort På hemvägen började tvåhjulskänslan komma
hade jag tagit när jag var 16 och sedan blev tillbaka lite grand och 70 km/h kändes inte
det en Vespa Popolino med 5,5 hästkrafter. fullt så nära ljudvallen som tidigare. Det får allt
Kompisen hade en gammal Lambretta 125 cc, bli en del sådana här träningsturer till under
en D tror jag, från femtiotalets början. Men hösten! Omväxlande med sidovagnskörandet
den såg ut som om den ritats av en av tidens förståss!
custombyggare, en definitiv klassiker idag!

Sidovagnskörarpremiären skedde på en lands-
väg några mil söder om Aalborg en november-
dag 1969. Nimbussen hade jag köpt av en
dansk kompis som bodde i Göteborg och nu
var jag över för att köra hem den. Jag minns
att jag fick lite lektioner om skillnaden mellan
att svänga till höger och svänga till vänster in-
nan jag gav mig iväg på egen hand. Det kän-
des naturligt att köra sidovagn tyckte jag med
en gång, jag minns i alla fall inte något annat!

Sedan dess har det inte blivit så mycket två-
hjuligt, kanske några tiotals mil förutom
trampcykel förståss. Det har varit sidovagns-
nimbussen som gällt och det har blivit många
mil, särskilt de senaste fyra åren.

Men i veckan fick den sällskap i garaget av en
sex år yngre Nimbus med bara två hjul. Den
nya cykeln, ”Den Blåe”, som den tidigare äga-
ren Tord kallar den, är en mycket vacker
maskin i mina ögon. Ramen som bildar en tri-
angel omkring den stora motorn, ett hjul fram
och ett bak och bara en sadel. Det grundläg-
gande.

Men det var onekligen många år sedan jag
körde tvåhjuligt och det kändes. Fisker & Niel-
sens lilla fina Vejledning som den nyblivne
Nimbusägaren fick, konstaterar helt riktigt att
solokörning har inget gemensamt med sido-
vagnskörning, eller med bilkörning. Styrbrom-
sen skall vara löst åtdragen, minst en fot mås-
te ner i backen när man stannar, man måste
luta i kurvorna och det är samma kurvteknik
oberoende av om man skall svänga till höger
eller vänster!
21