Page 9 - SNT_1

Parkeringsplatsen mittemot Harlösa kyrka med utsikt över Vombsänkan i bakgrunden. Bilden är
tagen vid sommarträffen 2008. Vi hade kört i Köpenhamn under dagen och detta var sista pro-
grampunkten innan kvällens samvaro.

från 1820-talet fram till 1888. Platsen var en ofruktbar grus- och sandhöjd och ortnamnet betyder
röjningen på det sandiga området. Höjden, som var mera lönsam för byn att hyra ut till militären
än att odla själv, finns inte kvar längre, sanden fick till sist sitt rätta värde. Grustäkten startade på
1950-talet och har idag lämnat en populär badsjö som ett bestående spår i landskapet.

Vägen, inte längre asfaltbelagd utan en grusväg, slingrar sig ut mellan de kvarvarande husen i
Tvedöra by och på en stenbro över en bäck. Den slingrande vägen, bron och några stora träd med
en gård i bakgrunden och bokskogen till vänster är ett av de vackraste partierna på turen. Här, mitt
bland all sanden, har istiden med sedvanliga jättekrafter placerat ett parti lera. Leran utnyttjades
av Silvåkra gård och ett litet tegelbruk existerade på platsen från de första decennierna av 1800-
talet och fram till strax efter 1900. Endast spår av lertäkterna vittnar om verksamheten – och
tegelstenen i gårdarna runt omkring förstås.

Vägen blir åter rak fram till Silvåkra by sydöst om Krankesjön, en fågelsjö där Nils Holgersson
gjorde en av sina tidiga bekantskaper med Smirre räv. Men vi väntar lite grand med Silvåkra. På
vägen mot byn korsas vägen av en nedlagd järnvägslinje. Linjen förband en gång Malmö med den
lokala järnvägsmetropolen Harlösa och gick sedan vidare mot Simrishamnshållet. På vägen mot
Harlösa passerades bland annat Staffanstorp och Dalby. En annan järnvägslinje utgick från Lund,
passerade vår utgångspunkt Södra Sandby och tågen löpte sedan, med den svindlande hastigheten
av 30-40 kilometer i timmen på Kävlingeåns södra sida mot Revinge med ytterligare ett uppehåll i
militärförläggningen Revingehed innan de korsade ån och anlöpte Harlösa. På Kävlingeåns norra
sida kom Landskrona-Kävlinge-Sjöbo järnväg och därmed har vi tre järnvägar till Harlösa från
väster och sydväst. Strax efter Harlösa grenade sig järnvägen i två linjer, båda ledde efterhand till
Tomelilla och därifrån kunde man ta sig till både Simrishamn och Ystad och även norrut mot
Kristianstad. Innan järnvägarna letade sig hit hade Harlösa varit en liten by som legat högt upp på
höjderna med milsvid utsikt över Vombsänkan och vidare mot söder och sydväst. Men
järnvägarnas dragningskraft och kontakten med omvärlden gick inte att stå emot. Byn halkade
nerför backen och endast kyrkan, prästgården och några andra gårdar blev kvar på höjden. Idag är
naturligtvis järnvägarna nedlagda sedan länge och Harlösas särpräglade stationshus i jugendstil är
bibliotek. Harlösa förresten, vad är det för ett namn? Den äldsta uppteckningen är Harthløse från
slutet av 1100-talet. Delen -lösa är ett ord för äng och hard betyder styv jordmån, byn med den
fasta ängsmarken alltså!

9