Page 10 - SNT_1

Förvuxen bokhäck vid en öde gårdsplats på Revingefältet

Nu har vi kommit fram till Silvåkra genom den långa allé som leder fram till byn från väster.
Kyrkan, prästgården och ytterligare två gårdar blev kvar här efter enskiftet. Byns namn slipper vi
inte ifrån. Det har inget med silver att göra, en av de gamla namnformerna är Sellagre men det
hänger inte ihop med sill heller, vi är ju flera mil från kusten. Sell betyder här sälg.

Strax innan byn står trädrader i en fyrkant uppe på en kulle omedelbart söder om vägen, en
likadan fyrkant av träd kan anas omedelbart innan vi kommer in i byn men nu på vägens södra
sida. Liknande trädrader som bildar fyrkanter eller räta vinklar finns på flera platser ute på
övningsfältet. Det är gårdsplatser där husen är borta, men träden i trädgården fått stå kvar. Ofta är
det en bokhäck som fått växa fritt och de en gång välansade häckplantorna har fått växa upp till
träd på 10-15 meter, men de står fortfarande i snörräta rader. Förvuxna syrener med spiralvridna
stammar förekommer också, liksom givetvis gamla fruktträd. När man lärt sig att se spåren av
husen och gårdarna kan man skapa sig en uppfattning om hur här sett ut för inte alltför
längesedan. Tätt med gårdar och småställen med små trädgårdar, inhägnade åkrar och
betesmarker. Människor i arbete med jorden. Våtmarkerna som idag göms av tätt uppvuxna spår
var då öppna och visade tydliga spår av omfattande torvtäkt. Ännu under andra världskriget
skattade man våtmarkerna på bränntorv.

Vid östra delen av Silvåkra tar vi åt vänster på en större väg. Terrängen är mer kuperad här och
sandbackarna tornar upp sig brant. Det är inlandsisen som rört sig fram och tillbaka och byggt upp
backarna. Den asfalterade vägen passerar mellan höjderna i mjuka kurvor och motorcykeln kan
sträcka ut lite, det är skönt att inte behöva se upp för potthål också och att inte få smällar i
ryggslutet av baksadelns handtag.

Nära Kävlingeån tar vi återigen vänster på vägen genom lägerområdet. Framme vid Revinge by
finns några alternativ för återresan hem. Vi kan ta ”Revingerakan” som följer den gamla
järnvägslinjen mot Lund. På den nästan fyra kilometer långa raksträckan satte Joakim Bonnier
svenskt hastighetsrekord för bilar en gång på 50-talet, en bra bit över 200 km/timmen med en
Maserati. Korna i gården bredvid mjölkade grädde den dagen …

10