Page 2 - SNT_1

Varför en svenskt blad om Nimbus motorcyklar?

Ett enkelt svar är naturligtvis: Ja, varför inte! Men det är ingen förklaring. En anledning är att det var
roligt att försöka skriva och se hur det blev. Ett annat att vi har trevligt när vi träffas med och kring
motorcyklarna och det vore ännu roligare om vi blev flera. Hur många Nimbussar finns det i
Sverige? Ett femtiotal kanske, ännu vet jag inte hur många e-postadresser vi får ihop att sprida detta
första nummer till, men känner du någon nimbusägare som inte vi känner så be dem höra av sig så
listan kan bli längre!

Vi gör det här för att det är roligt och vi får se om det blir en fortsättning, det beror givetvis på
responsen. Att det är roligare att vara en tillsammans med likasinnade än att vara ensam intresserad
är väl de flesta överens om. Sedan behöver man ju inte göra allt tillsammans, men det är trevligt att
köra några ihop och det är bra att ha någon att fråga till råds då och då.

Att man behöver någon som sparkar en i ändan när motorcykeln har stått obrukad i garaget några år
vet jag själv. Min buss hade gått en hel del från 1969 fram till 2000 när min egen mekanik fallerade.
Nimbussen stod okörd i sju år och eftersom den hade behövt en ordentlig genomgång redan tio år
tidigare blev inte saken bättre med åren.

Så en dag när jag gick ut för att köpa lunchmacka till jobbet fick jag höra ett bekant ljud,
fyrcylindrigt och med utanpåliggande ventilfjädrar, en röd Nimbus med lastsidovagn körde in på
järnaffärens parkering tvärs över gatan. Innan föraren fått av sig hjälmen var jag över gatan, hälsade
med orden ”en sån där har jag också!”. Vi fann varandra direkt Lasse Persson och jag och det blev en
lång pratstund innan Lasse kom in i affären och jag för min del fick min lunch.

Några veckor senare, när vi höll på med vårstädningen i trädgården stannade två motorcyklar utanför,
jag var på baksidan av huset och hörde ingenting förrän min fru ropade. Det var Lasse och kompisen
Roland på varsin Nimbus. Förbrödring, titt på deras cyklar och smått skamsen måste jag ju visa min
också som dammig och med flagnande lack stod i garaget. ”Motorn går ju runt i alla fall” säger
Lasse, ” den här skall igång igen!”

Den säsongen, 2007, kom jag ingen vart, antagligen för mycket med jobbet och en del
oföretagsamhet, men nästa vår tog jag ny kontakt med Lasse. Han presenterade en lista på saker att
göra och erbjudande om praktisk hjälp några helger. Vi var på gång! Målet var att jag skulle med på
sommarträffen med danskarna i Nødebo Nimbusklubb de första dagarna i augusti.

Det var så härligt att få igång Nimbussen igen och så roligt att träffa alla dessa människor med olika
bakgrund som förenades av intresset för Nimbus. TACK LASSE!

NÄSTA NUMMER? När tid och lust räcker till kommer nästa nummer. Kom gärna med synpunkter
på detta första provnummer. Är det en god idé eller är det överflödigt med ett svenskt blad. Det bästa
sättet att påverka innehållet i positiv riktning är att skriva något själv!

Lasse Wallin
lasse.wallin@kulturlandskap.se
hem 046-577 48
arbete 046-23 31 16

Det är en god regel att redaktören, hans närmaste
eller hans fordon inte förekommer på bild i bladet
stup i ett, omslagsbilden, från Revingefältet, är ett
av undantagen som bekräftar den regeln!

2