Page 32 - SNT_8

En historia om min Nimbus

Lasse Persson

Jag köpte min motorcykel genom
Nostalgia eller Classic Motor. Kom-
mer inte ihåg vilket. Hojen fanns i
Stockholm och jag åkte dit och där
var den! En Handic-orange Nimbus
av blandad årgång (som de ju skall
vara) med ramnummer från 1934
och jag tror att det stämmer då
vissa delar faktiskt ÄR mycket tidi-
ga (som t.ex. tank och sump). Men
på det stora hela var det blandad
kompott.

Jag hade kört till Stockholm och
ställde ner hojen i Sun Microsys-
tems garage utan att slå från ben-
sinkranen. Sakta och diskret strila-
de motorcykeln ut en stor pöl med
bensin på golvet och man ringde det Lars Persson? verkar ha outömlig energi och fixar
mig klockan 2 på natten. Jag körde Ja det var det, det fick jag tillstå. oss en tidskrift, ordnar träffar och
dit från mitt hotell, stängde av kra- -Har du en Nimbus? ho vet vad.
nen, moppade med en handduk Jo, det måste jag ju erkänna ock-
som någon lämnat efter sig och så... Och alla ni andra! Som inte är
återvände. Nästa dag hyrde jag ett -Det har jag med! - sa Roland. nämnda men heller inte glömda!
envägssläp och började en LÅNG Sedan dess har vi varit goda vän- Nimbus är ett ekipage bestående
färd hem till Skåne. Var bara ner och åkt mycket och långt både av en symbios mellan människa
TVUNGEN att stanna då och då och tillsammans och var för sig. och maskin och på något sätt fär-
lyfta på kåpan som släpet var gar den trevliga lilla danska hojen
utrustat med och bara titta på Redaktören träffade jag i Dalby där av sig, för ALLA Nimbus-människor
underverket. han kom ångande och glädjestrå- jag känner personligen, är makalö-
lande konstaterade att jag hade en sa människor. Frågan är om det är
Hemkommen glömde jag bort att
vara trött och tog en liten svängom
runt Harlösabygden på MIN Nim-
bus. Makalöst! Fantastiskt! Och
IBLAND så kunde jag till och med
växla ned utan att gå ner till 20
km/h för att få i tvåan.

Hojen och jag blev snabbt goda
vänner och resorna blev längre och
längre. En dag dristade sig jag och
Lars-Inge oss över till Köpenhamn
och lyckades ta oss hela vägen till
fabriken. Mycket fanns kvar då
(1999) och det var en mycket spe-
ciell känsla att ha tagit motorcy-
keln varvet runt till där den en
gång blivit till.

Det har nu blivit 100.000 kilometer
på hojen och vi har haft MYCKET
roligt tillsammans, Nimmer och
jag. Jag har träffat så många fan-
tastiska människor och en hel del
av dessa har stannat kvar som
vänner, såväl på den svenska Nimbus som gick. Hans egen stod i vi som har motorcykeln eller det är
sidan som den danska. Den första garaget, tyst och stum sedan motorcykeln som har oss dock...
av dessa var Roland Nihlen som en många år. Det gick dock att få liv i
dag ringde mig och sa: den och Nimbusvärlden fick en stor För våra hojar kommer att överle-
-Hej! Jag heter Roland Nihlen. Är tillgång i allas vår Lasse Wallin som va oss alla.
32