Page 15 - SNT_43
P. 15
Col du Zad ligger mer än 2000 terade, och stannade kvar hos sina primitiva redskap i den
meter över havet, och här sit- dessa människor i 14 dagar. gyllene marken.
ter vi fast i snödrivorna. Ingen
skulle tro på att vi satt fast i De tog verkligen hand om oss, Då vi avslöjade att vi ämnade
en snödriva i Afrika under maj gav oss mat och kläder. Under fortsätta vår färd, gav de oss
månad, så det är bäst att ta tiden vi var där fick jag influ- ett exemplar var av de verktyg
några bilder som bevis. Det är ensa, och då pysslade dessa som de dagligen brukar, så nu
egentligen ganska fantastiskt vänliga araber om mig i fyra kan jag slå mig ner som arab
när man tänker på det. dagar, som om jag var en av om det skulle behövas. Vi gav
deras egna. dem våra skjortor, byxor och
Så bar det vidare ner till Mi- andra europeiska kläder och
delt, som ligger på en hög En dag medan vi uppehöll oss lovade att sända mer så fort vi
platå, och därefter uppför igen hos dem, tog de med oss till kom hem. Vi var ledsna att
över Atlas-bergen, Så hade vi en berber-fest. Det var otroligt lämna dessa underbara män-
nått fram till ”The Province of vad vi såg där. Detta var nå- niskor, men vi hade fortfaran-
Afrika”, men var fanns all got som ingen turist hade sett de 200 km att köra för att
sand, alla kameler, och alla före oss. Männen dansade i komma till själva Sahara.
beduiner? timtal barfota på vassa stenar
medan de samtidigt slog sig Cyklarna gick bra och vi kom
Vi är säkert mer än 1000 me- själva i huvudet med vassa nu igenom Ksares Souk till
ter upp då vi beslutar att cam- knivar, så blodet flöt ner över Erfoud, där vi för första gång-
pa för natten. Vi övernattar deras ansikten. en såg ”äkta” sanddyner. Ris-
gärna mellan cyklarna med en
presenning över både dem och
oss, annars finns det risk för
att cyklarna är borta när man
vaknar på morgonen. Vi sover
även med ett par långa knivar
bredvid oss.
Just när vi ska krypa ner i sov-
säckarna upptäcker vi en
grupp araber som närmar sig.
De stannar cirka 10 meter
ifrån oss och en av dem frågar
på franska.
”Det är inte så bra att övernat-
ta härute under bar himmel,
vill ni inte komma med oss och
övernatta i vår kasbah?” (En Jag lyckades ta mig samman sani, den sista staden innan
kasbah är en by med mur och ta ett par bilder, men en öknen, är en stor oas med
omkring). av männen upptäckte vad jag dadelpalmer. Härifrån vidare
gjorde och kom farande emot till Taouz. Taouz är bara ett
Då vi nästan hade lagt oss mig med kniven i högsta hugg. soldatfort i mitten av Sahara,
redan, avböjde vi vänligt hans Istället för att rusa min väg och härifrån finns det varken
erbjudan, men lovade att stod jag alldeles stilla och gång- eller kamelstigar att
komma och besöka dem da- detta plus att jag var mycket färdas vidare på.
gen därpå. För att övertyga större än han, fick honom att
dem ordentligt om vad vi hade besinna sig. Allah var med mig De sista 10 milen till Taouz är
sagt, bad jag honom att skicka den här dagen. Douglas och utmärkt på kartan med orden,
en man för att hämta oss. våra arabiska vänner trodde ”bara framkomlig för terräng-
att nu var det slut med Aanon, gående motorfordon”. Jag vet
Nästa morgon då vi vaknade, men lyckligtvis hade de fel. inte om två förkrigs-Nimbus
satt det en man och väntade. kan klassificeras som terräng-
Han hade suttit där hela nat- Vi lärde mycket under vår vis- gående fordon, men vi klarade
ten och vaktat över oss. Detta telse hos araberna. De tog oss färden fram och tillbaka, fast
blev början till en varm vän- med för att rida på åsnor, och litet fick vi puffa på.
skap med detta folk. Vi körde vi var med dem ute på fälten
ner till deras by, blev inkvar- för att se när de arbetade med
15
